Metalklubben
Cursed i Uppsala tycks efter en tids motvind och
lokalbyten äntligen vädra morgonluft (eller kanske isande nattluft
höljd i spöklika, vita dimbankar?) då den i fredags den åttonde
smällde till med en länge emotsedd spelning med inga mindre än de
amerikanska legendarerna
Absu som huvudband
samt Grá och Glorior Belli som förband.
|
Varför är inte alla biljetter såhär snygga? Den beslagtogs förstås i dörren, men återlämnades | på begäran. | |
|
Fullkomligt från
vettet som man är trotsade jag och väninnan Tanja den hårda vinterkylan och
reste hela långa vägen från Stockholm och tillbaka i mörkaste
natten. Och givetvis kunde vi, liksom majoriteten av publiken, inte undlåta att ägna minst lika stor del av tiden åt 2000-talsfenomenet manisk fotodokumentation som åt själva upplevelsen i sig...
|
Tanja (t.h.) et moi. FOTO: Tanja |
Som vanligt under konserter roade jag mig med att stänga av blixten och fippla med kamerainställningarna tills jag fullkomligt tappat kontrollen, och här ser vi några av de såväl lustiga som halvkusliga resultaten...
|
Grá. FOTO: Undertecknad |
|
Grá. FOTO: Undertecknad |
|
Grá. FOTO: Undertecknad |
|
Grá. FOTO: Undertecknad |
|
Absu. FOTO: Undertecknad |
Till skillnad från vad min tidigare redaktör och kollega Larsa Carlsson på
Slavestate Magazine tidigare hävdat i en konsertrecension av
Ancient (källhänvisning saknas tyvärr) är det, av publikens entusiasm att döma, uppenbarligen möjligt att ta ett band med medlemmar som pryder sig med
nitpannband på allvar...
|
Absu. FOTO: Undertecknad. |
Halvtrista bilder som den ovan får en att minnas gamla dagar då man blev överlycklig om man kunde se något alls av bandmedlemmarnas ansikten på egenhändigt tagna, gryniga och analoga foton...
|
FOTO: Tanja |
|
FOTO: Tanja |
Utöver den rent musikaliska upplevelsen, som enligt min mening toppades redan i början av kvällen av Grá med "Klagan och Längtan", väckte tillställningen och detta evinnerliga fotograferande (för min del på en gammal 5 megapixlars Sony Ericsson dessutom!) en hel del tankar om ständig uppkoppling versus närvaro i nuet... Tankar som emellertid får sparas till ett senare och mer utförligt inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar