Julhälsningar från dödskallegrottan

Jag har följt Fantomens öden och äventyr genom en herrans massa år och gör så fortfarande (trots den enorma manus- och teckningsmässiga förflackning som skett på senare år med alla dessa taffliga amerikanskproducerade äventyr av Tony dePaul & Paul Ryan och Sal Velluto, som till och med får en att vilja skrika ”Falk & Barry kom tillbaks – allt är förlåtet!”). Ett inslag i tidningen som jag dock inte sett på mycket länge är julkortsbilagor, som inte verkar ha kommit ut sedan tidiga 90-talet. Eftersom de flesta läsare här sannolikt inte tillbringat fullt lika mycket tid på att gräva i serieantikvariatens lådor som undertecknad, alternativt är för unga för att minnas, vill jag passa på att visa ett urval av min personliga samling av dessa bortglömda kulturhistoriska skatter och samtidigt säga god jul. ;-)

Vad de flesta av korten har gemensamt är de kliniskt jul-, snö- och tomtebefriade motiven, vilket i och för sig kan te sig naturligt med tanke på klimatet i Bengali och landets annorlunda kultur och seder - även om Fantomen själv, liksom hans familj, är väldigt västerländsk i de flesta tänkbara aspekter.

Motiven består således av rutor ur diverse äventyr, Fantomen i diverse heroiska poser eller idylliska små scener ur den 21e Fantomens familjeliv – med tämligen disparata ”God jul”-hälsningar tryckta tvärs över.

En av mina personliga favoriter. Från bilaga i nr 24 1988, scen av Kari Leppänen ur samma nummers äventyr ”Kuppen i Sanloi”. Fantomen hittar (det anatomiskt inkorrekta) skelettet av den ökände 1600-talspiraten Tease i en grotta. God jul, liksom.

Tidigt 90-tal? Collage av scener av Kari Leppänen. Stearinljus och tjocka gamla antika böcker förmedlar en julliknande stämning.

Idyll vid Keela-Wee av Knut Westad, tidigt 80-tal.

Knut Westad igen. För ovanlighetens skull har Fantis bytt ut sina rödrandiga kalsingar mot blåa.

Från samma bilaga som ovan.

”Hej, jag går omkring i djungeln och bekämpar bovar och leker spöke i svettiga trikåer dag och natt, och det har mina förfäder gjort i över 400 år, för att slutgiltigt, i en snittålder av 36-40 år, bli våldsamt mördade av arga banditer. Även jag kommer en dag att möta samma öde. Men jag är glad ändå!”

Och till sist, min största favorit, den enda med traditionellt jultema:

Fantomen och Diana i tomte- respektive Luciautstyrsel, troligtvis från 1977 och av stilen att döma målade av salig Jaime Vallvé. En eloge till Fantis för att han använder lösskägg och inte tomtemask! Tomtemasker – och i synnerhet de mumieliknande sådana med påmålade Micke Persbrandtblå ögon, skägg som bomullstussar och ilsket röda kinder som man ofta hittar i varuhus och diverse billighetsaffärer – har en sällsynt förmåga att skrämma små barn från vettet. (Den riktigt nördige kan förvisso anmärka att Fantomen och Diana inte hade några egna barn att skrämma slag på vid det tillfälle då bilderna målades. Och adoptivsonen Rex borde dessutom vid det laget ha slutat tro på tomten för länge sedan.)