En ung, blek kvinna vände sig oroligt i
sömnen, hennes långa svarta hår låg som utslagna, glänsande
korpvingar över kudden. Ögonvitorna skymtade bakom de långa
ögonfransarna och ett förskräckt kvidande kom över hennes läppar,
medan ett ihärdigt krafsande ljud, som från en utelåst katt,
långsamt övergick i intensiva, ihåliga knackningar. Det verkade
komma från fönstret. Nemi Montoya vaknade med ett ryck och såg sig
oroligt omkring i det mörka rummet. Ett raspigt väsande anslöt sig
till ljuden, först så tyst att Nemi för ett ögonblick tvivlade på
sina egna sinnen. Långsamt lyckades hon styra
sin ännu sömntunga kropp mot fönstret och ställde sig där stilla och
lyssnade. Hennes vita händer drog undan de tunga, mörka gardinerna.
-”Släääpp... in... mig!” väste en röst som från andra sidan graven och ett benvitt
ansikte med svarta, tomma ögonhålor skymtade bakom glaset.
Som i trans trevade hennes fingrar
efter haspen, stannade upp och tvekade en sekund. Så öppnade hon
fönstret...
Var inte oroliga, jag har inte börjat
skriva patetiska försök till noveller (med eller utan
copyrightskyddade karaktärer). Jag vill bara meddela att vår vän
Skelettet äntligen har hittat hem till den svenska utgåvan av Nemi
från och med nr 1 2015 som finns ute nu – och att serien nu definitivt byter
namn till Mortis Comoedia. Med namnbytet tillkom även en logotyp - något serien saknat tidigare - som kan beundras på omslaget till tidningen och här nedan. (även om ett feltryck i form av "Döden" smugit sig in i numrets register.)
För övrigt har Andreas Eriksson från Ades Media - som sedan 2013 ger ut Dylan Dog i Sverige - upplåtit en spalt i åt en mycket trevlig recension av Nekromani i Norran. Läs den här!
Fy vad ballt!
SvaraRaderaHåler med! :-)
RaderaSå roligt!
SvaraRaderaJepp, inte illa faktiskt. Nu bör ju serien få bättre exponering iallafall... :-)
Radera