Så har man tillbringat helgen på tvådagarsfestivalen Arosian Black Mass i Västerås tillsammans med väninnan Millemetal.
Tillställningen var enligt arrangörernas beskrivning tänkt att bli en ”oförglömlig esoterisk upplevelse” istället för ännu en av dessa standardiserade blackmetalfestivaler som världen sett på senare år. Alltså var upplägget som en enda stor svart mässa indelad i olika faser vari varje band spelade, och dessa kallades bland annat ”Subordination of fire” (Hetroetzen), ”Sangunary baptism”(Darkened Nocturn Slaughtercult) och ”Climax”(One Tail, One Head). Enorma mängder stearinljus och rökelse gick såklart åt, liksom grisblod och tändvätska till eldsprutning. Förutom en konstutställning av 407 Art & Illustration fanns också ockult parafernalia och svårfunnen dito litteratur inbunden i läckra band och i mycket begränsade upplagor bland de traditionella merchandiseförsäljarna.
De mörka makter som åkallades borde dock ha gett upp och begett sig någon annanstans större delen av tiden, alternativt ställt till med oplanerat djävulskap då saker och ting ständigt kom av sig. Jag är ingen expert på ockultism, men tror mig veta att det är av yttersta vikt att saker och ting sker i rätt ordning, fortlöper och avslutas på rätt sätt i sådana här sammanhang, vilket inte är fallet när timingen får Axl Rose att framstå som punktlig. Dörrarna öppnades över en timme efter utsatt tid båda dagarna, varför alla band var minst en timme försenade och ofta mycket mer än så. Inte nog med det så stördes minst en ”invokation” av sackande tempo, avbrott mitt i låtar och envis rundgång. Vilket förstås gav åhörarna tillfälle att fördriva tiden med att avtrubba sinnena med alkohol istället – något som lustigt nog också lär vara förbjudet i verkligt ockulta sammanhang.
Nå, ett band från första kvällen som är värt att nämna var Mare från Trondheim (där för övrigt festivalens föregångare Nidrosian Black Mass hölls föregående år). Namnet ger associationer till havet, men syftar givetvis istället på maror. Mina öronproppar (i skumgummi!) var tyvärr alldeles för effektiva och tog bort udden i ljudet under samtliga spelningar, men jag vill minnas att det jag hörde mitt i all stum diskant lät lovande.
En detalj som i alla händelser gjorde deras show oförglömlig var scendekoren, som jag passade på att föreviga när publiken skingrats. Jag tror inte jag vill veta var de hittat den, kanske i Nidarosdomens krypta?
 |
| Jag tvivlar på att ens en mycket professionell dekormakare kan trolla fram så realistiska skallar... Tänderna och den mycket speciella porösa struktur som ben har avslöjar här och som alltid att det uppenbarligen rör sig om verkliga mänskliga kvarlevor... Sann terapi för en skelett- och mumiefobiker! (Och NEJ, jag skulle aldrig drömma om att röra eländet!) |
Astma respektive kronisk bronkit förvärrad av all rökelse gjorde dessvärre sitt till för både mig och Mille och vi nödgades därför fly lokalen vid ett flertal tillfällen. Således lyckades vi bland annat missa Sons of Fenriz från Frankrike som öppnade den andra kvällen – och som vi gärna velat se. Emellertid lyckades vi trotsa våra krämpor då det säkert minst två timmar efter utsatt tid äntligen var dags för ”Sanguinary baptism” i form av tyska Darkened Nocturn Slaughtercult, som dessutom gjorde sin debutspelning på skandinavisk jord.
 |
| Onielar skriar som bokstavligen besatt medan fingrarna rör sig i närmast övernaturlig fart över gitarrhalsen. Lite suddig bild kanske, men med blixt blir bilder ofta platta och kalla... |
Deras namn må vara lite over-the-top, närmast parodiskt, liksom ett eller annat baksidestryck på någon t-shirt (läs:"The Pest Called Humanity"), men vad gör det, eller det faktum att deras blodsprutande shower lär orsaka många förstörda kläder och dyra kemtvättsräkningar - när musiken är så jävla bra?
 |
| Lyckliga fans som uppenbarligen rest en lång väg för att bli nerstänkta... |
Detsamma kan man nästan säga om att tvätta sina kläder efteråt, vilket ju är nödvändigt om man som jag stod långt fram. Hur som helst fick jag ett husligt tips som i varje fall fungerar på svarta trikåplagg: max 30 minuters blötläggning i kallt saltvatten! :-)
EDIT: Sons Of Fenris med S, inte Z skulle det naturligtvis vara ovan. Det var inte min mening att insinuera att herr Gylve Nagel har några grodätande oäktingar som dessutom lyckats bilda ett band.
