 |
| Min egen teckning. Blyerts, 2001. |
|
Alla som någon gång gått en
ateljéskola där man lär ut de gamla mästarnas tekniker måste
inleda sin långa och svåra väg mot teknisk perfektion genom att
teckna gipsfigurer. Först genom att kopiera litografier av 1800-talskonstnären Charles Bargue och senare i
form av verkliga gipsfigurer - allt
exakt ner i minsta detalj och enligt policyn på
1800-talets konstakademier där den store förebilden
William Adolphe Bouguereau
levde och verkade. En gipsfigur man kommer i kontakt med på ett tidigt stadium är en mask av en okänd ung flicka med klassiskt vackra drag
inramade av en typisk 1860-talsfrisyr med sedesam mittbena.
Ansiktet med de långa böjda fransarna under de slutna ögonlocken
och det mystiska leendet som utstrålar en sådan otrolig ro och
frid har av många jämförts med Mona
Lisa. Något som kanske inte varit särskilt
anmärkningsvärt om det inte vore för att modellen enligt legenden
var en död flicka som togs upp ur Seinefloden i Paris någon gång
under det sena 1800-talet... Kroppen visade inga tecken på våld
varför det föreföll vara självmord, liksom i fallet med så många
andra bärgade lik från vattendrag i storstäder där
självmördare och mördade då liksom nu trängdes med allsköns
avfall. Personalen på bårhuset ska
ha blivit
så tagna av den dödas skönhet att de ansåg det vara en synd att
inte bevara den. På något sätt fann så kopior av denna dödsmask
sin väg in i otaliga konstnärsstudios och privata hem under de
kommande årtiondena, samt givetvis, även in i fantasin hos otaliga
författare, poeter, konstnärer och musiker där flickan nu levt
sitt eget liv i dryga hundra år. Bland många, många andra hos poeten Vladimir Nabukov, avantgardefotografen Man Ray och, på senare år, hos
industrial/chamberpopartisten Emilie Autumn i låten "306". En nyskriven musikal, "The Legend of L'Inconnu" av makarna Lesley och Denis Chopin, turnerar dessutom runt i sitt hemland England när detta skrivs.
Maskens verkliga
namn var mig länge obekant, då "jeune fille" (ung flicka) är de enda ord som står under Bargues litografi, med prydliga romerska versaler.
 |
| Bild: http://maykan.wordpress.com/category/abecedaire/ |
Genom
en ren slump stötte jag så på detta välbekanta ansikte under
namnet ”L'Inconnue de la Seine”
(den okända från Seine) i en handgjord medaljong på Etsy varpå en
veritabel flod av information (förlåt ordvitsen!) följde en
googling senare.
Att
modellen verkligen var död då masken gjöts är
omtvistat och, enligt bland andra gipsmodellgjutarfirman Lorenzi i
Paris som fortfarande tillverkar och säljer kopior av den – omöjligt med tanke på ansiktets släta hy och friskt runda kinder.
Den vid tillfället högst levande modellen påstås enligt vissa, något mindre romantiska, källor ha varit dotter alternativt älskarinna till en tysk
masktillverkare.
Vissa historier hävdar att denna tyska likväl ska
ha kastat sig i Seine efter att masken gjutits, på grund av sorgen efter ett dödfött barn eller - förstås - olycklig kärlek.
Flickans
verkliga identitet har i alla händelser förblivit höljd i dunkel... om man inte vill tro en dr Henry Battley från Scotland Yard, som på 30-talet, under en föreläsningsresa till Buenos Aires, av en slump hittade nedanstående fotografi i en lumpbod.
 |
| Bild: www.johngoto.org |
Den unga damen på fotot - och bakom masken - påstås ha varit en ungersk music hall-artist vid namn Ewa Lazlo och mer om
de misstänkta omständigheterna kring hennes död kan läsas på en hemsida minst lika mystisk som ämnet den behandlar.
Vare
sig L'Inconnue var död
eller levande i det ögonblick då hennes ansiktsdrag odödliggjordes slutar den makabra
fascination hon framkallar ingalunda vid bildkonst, dikter och andra
litterära, konstnärliga och musikaliska verk. Inte ens vid att hon
i all sin morbida glans ska ha blivit ett stort skönhetsideal hos
framför allt tyska kvinnor i slutet av 18- och början av
1900-talet...
Hon är nämligen
också världens mest ”kyssta” kvinna efter att ha lånat sina
drag åt livräddardockan Resusci Anne (även kallad CPR Annie),
utvecklad av norrmannen Åsmund L
ærdal år 1960. Det är troligt att du redan tvingats trycka dina läppar mot hennes kalla, blöta under livräddningslektioner
na i barndomens simundervisning...
Källor:
...
Vi knyter ihop säcken med Emilie Autumns "306" från albumet med den passande titeln "Opheliac" (syftande på Hamlets drunknade käresta förstås.)
