Svart, vitt och fula stereotyper pt II: En glad och kränkningsbefriad Halloween!

Snuskig tavla av Georg Engelhard Schröder - en kulturarbetare
av tvivelaktig vandel som aldrig tog offentlig ställning för

feminismen eller mot Hitler och nazismen.

Bild: expressen.se

Alltmer medvetna om diverse minoriteters och kvinnors utsatta position i samhället har vi under senare år ägnat mycken möda åt att uppmärksamma och utplåna stereotypa skildringar av marginaliserade grupper framför allt i barnkulturen och populärkulturen. Likt hungriga ugglor spanande efter minsta skälvning i snötäcket i hopp om att slå klorna i en saftig sork scannar våra vaksamma ögon och öron outtröttligt det offentliga rummet i jakt på dolda rasistiska och sexistiska budskap. Inga potentiellt stötande inslag ska längre få besudla våra ögon och öron, våra gommar, vår vokabulär eller vårt kollektiva medvetande: bilder, målningar, skulpturer, böcker, seriealbum, leksaker, maträtter, glasspinnar, godispåsar, godisbitar, bakverk, filmscener, tryckta gardintyger, färger (senast en rosabeige kulör som hittills sålts under namnet ”hudfärg”) och sist men inte minst ord. Dags för en allomfattande sanering á la Klarakvarteren således!

Bild: costumecraze.com

Vilket för oss till den stundande Halloweenhelgen - en högtid då fördomsfulla framställningar av rasifierade personer frodas, ja formligen exploderar när tanklösa människor iklär sig andra etniciteteters och kulturers stigman. Därför vill jag i min oändliga godhet bidra med några tankeställare innan du lägger sista handen vid din kostym och går ut och har ”roligt” på någon annans bekostnad.

Fråga dig själv om du är medveten om vilka signaler din kostym sänder ut, och om det finns något budskap eller något syfte du vill uppnå med den.
Här i Skandinavien är det till skillnad från i helgens hemland USA mest populärt att klä ut sig till traditionella skräckvarelser som vampyrer, varulvar, zombies, häxor, spöken och skelett. Vampyrkostymer är särskilt populära då dessa varelser anses ha en särskilt stark erotisk dragningskraft, varför ”jag är en sexig vampyr och jag ska bita dig” torde vara ett av de vanligaste budskapen som sänds ut under denna helg. En fråga du därför bör ställa dig är tillhör du den folkgrupp eller kultur vars kostym du bär?

Det som du ser som en skojig kostym är nämligen vardag för många som till skillnad från dig inte kan klä av sig det. Du kanske tycker att din vampyrdräkt är fin, rolig eller sexig, men minns att du med den bär andra personers liv – liv som dessutom ofta består av århundraden, eller årtusenden av smärta och sorg. Föreställ dig för ett ögonblick hur ditt liv skulle se ut om du inte kunde ta ut dina långa huggtänder. Om du vore beroende av att dricka dina medvarelsers blod för att överleva. Många vampyrer har inte själva valt sitt fysiska tillstånd, och till skillnad från vad många tror skulle ytterst få av dem välja att dra människors uppmärksamhet till sig genom att gå i svart kåpa med ståkrage eller 1700-talsdräkt matchad med böljande blond hårman och tydlig fransk brytning.

Bild: makezine.com

Varulvar är än mer utsatta då lykantropi är en sjukdom som i de fall vi känner till smittats genom bett eller överförts via gener. Varulvsmasker och -kostymer, som i bästa fall påminner vagt om den felande länken och i värsta fall om vandrande ryamattor – är inget annat än ett hån mot de människor som drabbats av denna sjukdom. Detsamma gäller zombies. Innan du väljer att stappla fram längs gatan med låtsasblod och ruttnande latexkött rinnande längs kinderna – skänk en tanke till alla de oskyldiga människor som efter sin död förvandlats till zombies. Föreställ dig de anhörigas smärta då deras nära och kära, som de själlösa monster de blivit, måste dödas en andra gång – för övrigt genom brutalt våld mot huvudet, så att ruttet blod och hjärnsubstans flyger åt alla håll.

Spöken är själar efter avlidna människor som av olika anledningar förblivit jordbundna och deras personligheter, etniciteter och sinnelag uppvisar samma mångfald som hos levande människor. Ändå väljer de levande att fortsätta sprida stereotypa uppfattningar om de döda genom att klä sig i skelettdräkt, vita spöklakan eller måla sig vita i ansiktet med svarta ringar runt ögonen. Många pryder sig dessutom med stora blodiga - inte sällan realistiska - sår och med plastknivar till synes inkörda i kroppen. Detta är en kränkning av alla de avlidna personer som oftast inte själva valt att dö, än mindre de sätt de dog på.

Detta är inte din kultur. Det är inte OK.
Bild: costumeworld.com

Av hänsyn till de döda bör även historiska och historiserande dräkter undvikas, liksom alla kostymeringar föreställande historiska personer, då de inte är annat än karikatyrer av människor som levde förr och av deras kultur. 

Slutligen bör du fråga dig om du skulle kunna tänka dig att bära din dräkt i närheten av den folkgrupp vars kostym du bär.

Skulle du gå över kyrkogården i skelettdräkt? Som jag påpekade ovan har även de döda varierande personligheter och grad av känslighet – men minns att de till skillnad från de levande inte alltid är synliga för blotta ögat...