måndag 24 december 2012

Julhälsningar från dödskallegrottan 2012

Än en gång vill jag önska mina läsare god jul genom att visa upp ett urval ur min Fantomenjulkortssamling. (Speciellt eftersom min tecknarhand tagit tillfällig semester efter att ha skrafferat några tusen streck för mycket - se inlägget "Konstens martyrium").

En riktigt strålande -  för att inte säga explosiv! -  jul från en pistolviftande
30-talsfantom i chic pilotmössa. Troligtvis tecknat av Kari Leppänen.

Fantomen rynkar på näsan åt en mystisk, grön stank (vilken
förstås har totalt motsatt effekt på Devil.) 90-tal, och av
stilen att döma tecknad av Jean-Yves Mitton (som tecknade
vår hjälte samt serien "Herman Storm" och "Vita Bågen" för
hans tidning under denna epok).

Kalsongränder, dödskallemärken och piratslagsmål av Knut Westad, 1988.

Vår hjälte i skrivartagen, porträtterad av Knut Westad någon
gång under 80-talet.

...och sist men inte minst, vår kalsongbeprydde vän fångad
av herr Westad ögonblicket efter att han tappat sina
kontaktlinser...

...

Ha en fin helg allihop!

söndag 23 december 2012

Osaliga andar på Stadsbiblioteket pt II: Vernissage!

Lite bilder från vernissaget i måndags den 17e december...

Här intervjuas jag av utställningsarrangören och serievetaren Patrik Schylström,
med min vän August skymtande i bakgrunden. FOTO: STADSBIBLIOTEKET

FOTO: ELIN LYTH

FOTO: UNDERTECKNAD

FOTO: STADSBIBLIOTEKET

FOTO: ROLF LINDBY

Som ni ser är August för ovanlighetens skull mycket
lättklädd... FOTO: TANJA "JÄVEL VISST"

...något som åtgärdades dagen efter med hjälp av
ett reafynd från Lindex (med glittriga nitar på)
FOTO: UNDERTECKNAD

Inte mindre än TVÅ röda baskrar på en konstutställning - inte dåligt.
FOTO: TANJA "JÄVEL VISST"

Mänsklighetens moder samt påstådda frälsare
över caféets soffor... FOTO: UNDERTECKNAD

Ett urval smycken, utplacerade i caféborden (dess-
värre doldes de för det mesta av pluggande café-
gäster och deras Mac:ar/Ipads...
FOTO: STADSBIBLIOTEKET

För er som missade tillställningen upprepar jag att ni har chansen att se utställningen ända fram till den tolfte januari, liksom att köpa de sista sju "La Danse Macabre"-albumen, bokmärken med konstmotiv samt smycken med vår vän Skelettet - på biblioteket...

onsdag 12 december 2012

Osaliga andar på Stadsbiblioteket 17/12-13/1!

Nu på måndag den 17e klockan 18 öppnar min utställning på Stadsbiblioteket (Sveavägen 73) i Stockholm. Förutom skelett kommer väggarna som titeln antyder att befolkas av osaliga andar av diverse slag och utöver själva konstverken kommer även smycken och bokmärken att finnas till salu - plus de sista tio exemplaren av mitt album La Danse Macabre. Sist men inte minst kommer man även att hålla en intervju med mig kring mina serier.

För närmare information, se Facebook eller Stadsbibliotekets hemsida.

fredag 7 december 2012

Take from me the crown of sympathy

Den sjunde december är för mig alltid en speciell dag eftersom det var just det datumet som jag gick på min första hårdrockskonsert, en magisk kväll under yngre stenåldern, mot begynnelsen av bronsåldern. Till råga på allt spelar ett annat favoritband i London just ikväll, när jag av många skäl - framför allt konstutställningen jag nämnde i förra inlägget - inte har möjlighet att vara  där. I detta kalla och fuktiga men på doom metal ack så berikade land...

I protest vräker jag på med en liveversion av The Crown of Sympathy från året då jag såg My Dying Bride första gången (men nej, det var trots allt inte de utan ett betydligt muntrare och mer välkänt band som spelade på konserten jag nämnde i inledningen)...

Konstens martyrium

Inspirationen lever sitt eget liv, för en ibland in på oväntade vägar och kan framför allt få en att utstå konstanta plågor såväl fysiskt som psykiskt. Den senaste tiden har jag ägnat helt åt Jesus - i tusch på papper. Något som visade sig bli en veritabel Golgatavandring för min stackars tecknarhand, då målet förstås var att få bilden att se ut som ett gammalt kopparstick och därför måste byggas upp genom ett oräkneligt antal streck.
 
 Att teckna Skelettet är en ren fröjd i jämförelse just för att jag "fuskar" och målar stora partier med pensel, vilket enligt mig är ett betydligt mer ergonomiskt sätt att jobba på...

Detta är bara ett utsnitt av bilden, som kommer att ingå i en större utställning i Stockholm mycket snart - närmare info kommer i dagarna...

Stay tuned...

tisdag 20 november 2012

Mer medeltidsromantik åt folket: en målning får liv

Några eldsjälar på det brittiska produktionsbolaget WAG Screen fick för några år sedan för sig att göra en kortfilm av Lord Alfred Tennysons* klassiska dikt "The Lady Of Shalott", med kostymer och miljöer tagna från John William Waterhouses målningar av denna olyckliga, men ack så romantiska dam. DVDn har funnits att köpa på produktionsbolagets hemsida, men man lovade nyligen att släppa den fri på Youtube efter att ha uppnått 1500 gillanden på Facebook, vilket skedde häromveckan.

Jag har aldrig sett någon av mina favorittavlor få liv på det här sättet tidigare, än mindre på ett så utsökt vackert sätt. Mycket mer finns inte att säga, utom att både Tennyson och Waterhouse troligtvis skulle ha varit nöjda med filmen...

*eller Alfred, Lord Tennyson or whatever he's called...

måndag 12 november 2012

Halloweenkonsert med Snowy Shaw

Såhär en dryg vecka för sent (pga strul med bildöverföringar) vill jag dela med mig av några bilder från Snowy Shaws Halloweenkonsert på Sparbankshallen i Varberg den tredje november. Speciellt eftersom jag och väninnan Lena till skillnad från större delen av publiken duktigt följt uppmaningen att delta i evenemangets kostymtävling -och kammade hem första respektive tredje pris!

Apropå att kamma: Nej, jag har inte peruk.
"Vampyr" sorgmundering á la sent 1700-tal, dräkt
sydd av Nordstjernan Design. Fotografen tyckte att
den uttråkade minen hörde till rollen...
 
Vackert stämningsljus på bekostnad av skärpan...
Igen.

Tredjepristagaren! Som för övrigt inte har peruk hon heller...

Med okänd beundrare... Inför den förestående zombieapokalypsen
noterar vi inte utan darr på handen att den gamla myten om att
zombies dör av hårt och spetsigt våld mot huvudet uppenbarligen är just
en myt...!

1a-6e pris: Dödskalleslips, Revengiatröja, tre skivor, ett VIP-
aftershow-pass samt en öl och en biljett till Pretty Maids i förstaprisbonus...


En tjusigt signerad affisch blev det också...





Verkligen en urtrist bild, men den röda frisyren piggar liksom upp den...


På det stora hela blev det en mycket angenäm kväll i King Diamonds tecken, då närmast samtliga gamla och nyare medlemmar från bandet utom King själv tycktes vara närvarande. Insatsen från kvällens huvudperson var hur som helst imponerande, milt uttryckt: han inte bara växlade mellan skickliga imitationer av falsettkungen och alla sina andra instrument utan var också i uppenbart god form efter att ha organiserat hela showen och logistiken omkring det hela alldeles ensam...!

torsdag 8 november 2012

Vulgära påhitt av en galen irländare

Med dessa vanvördiga ord avfärdade vampyren Louis både den litterära klassikern "Dracula" och Transsylvaniens status som vampyrernas hemvist på jorden i Anne Rices berömda roman "En vampyrs bekännelse". Något han gjorde även i en minnesvärd scen i filmversionen, kan tilläggas.

"Fictions, my friend. The vulgar fictions of a demented Irishman".
 Vare sig man håller med monsieur Louis eller inte är det ”den galne irländarens” etthundrasextiofemte födelsedag idag, vilket naturligtvis måste uppmärksammas här i bloggen.
Ty även om Bram Stokers mest kända skapelse länge överskuggat tidigare verk i vampyrgenren av bland andra Polidori och LeFanu har vi mycket att tacka mr Stoker för. Utan honom hade filmindustrin i allmänhet (och filmbolaget Hammer Horror i synnerhet) så klart fått hämta mycket av sin inspiration på annat håll och Rumänien och Transsylvanien hade tvingats försöka locka till sig turister på annat sätt, för att bara nämna två exempel. Och sist men inte minst hade den gotiska estetiken och skräckromantiken som romanen och de efterföljande filmerna utvecklat och förmedlat aldrig fått influera den musik som utvecklades till hårdrock och metal som vi känner den idag...


För att knyta ihop det hela vill jag roa mig med att citera en del av förordet till en gammal utgåva av Dracula, som i all sin korthet faktiskt rymmer en del intressanta reflektioner och visdom. Tankar som lär väckas hos många som sett filmscenen ovan:

[…] Jag har svårt att se greve Dracula som så totalt ond, och romanens hämnande hjältar som så totalt goda, som man vanligen ser dem. På något sätt förefaller mig greve Dracula ändå vara en mer sympatisk person än den evige häxbrännaren Abraham Van Helsing, vilken tagit som sin huvuduppgift att med alla medel förinta vampyrerna i världen. Genom att föra sina vänner bakom ljuset, genom att hålla inne med livsviktiga upplysningar och genom att, tycks det, medvetet offra en av romanens hjältinnor för att uppmuntra de motvilliga hjältarna till ett sannskyldigt korståg mot Dracula, uppnår han sitt mål – men till vilket pris? 
"Hannibal the Cannibal"

Jag tänker inte här försöka mig på en omvärdering av greve Dracula; men jag föreställer mig att det kan finnas skäl till en sådan. Det förefaller mig på något sätt som om den verkliga blinda ondskan i världen kanske inte representeras av greve Dracula – vilken under loppet av åtskilliga sekler uppenbarligen inte lyckats försämra världen i någon märkbar grad – utan av det slags självtillräckliga och hänsynslösa fanatiska idealism som representeras av Abraham Van Helsing. Van Helsing skulle kunna starta världskrig för sina trossatsers skull, naturligtvis i bästa välmening. Jag betvivlar att Dracula skulle göra det.
[…]

(Sam J Lundwall, Bokförlaget Bra Böcker, 1980).

onsdag 31 oktober 2012

Glad Halloween!



Vill med denna enkla lilla teckning, ritad av mitt åttaåriga jag, tillönska alla mina läsare en riktigt rysligt glad Halloween! Och till alla vuxna som övervägt att klä ut sig under gångna helg eller nästa men inte vågat: kom ihåg att man är vuxen först när man vågar vara riktigt barnslig - för att dra en klyscha... :-)


tisdag 23 oktober 2012

Tempelriddare, vikingar, romare - och förvuxna håriga spindlar

Det senaste numret av Fantomen med en ny saftig episod om den vandrande vålnadens medeltida föregångare, har idag inspirerat mig till en lagom nördig utläggning om tidsresor och bristande logik i vissa serier utspelande sig i historiska miljöer.  

Det är uppenbart att tidningens manusförfattare och tecknare – som av allt att döma består av en samling historienördar av min egen kaliber – ofta haft svårt att hålla sig inom den givna tidsramen 1500-tal och nutiden när de kokar ihop äventyr med vår kalsongbeprydde vän. För trots att 15-, 16, 17- och 1800-talen bjuder på massor av spännande och intressanta skeenden att peta in honom i har det kliat i författar- och tecknarhjärnorna och -fingrarna av obändig lust att skriva om tidigare epoker som legat dem varmt om hjärtat.
Man har ofta löst detta genom tidsresor, som till exempel i äventyrssviterna ”Skatten i borgen”, ”Fången på Capitolium” och ”Legenden om svärden”1, där såväl ”vår” Fantom som hans föregångare från 1500-talet plötsligt hamnar i det antika Rom och i kung Arthurs Camelot. Dessutom går det så spontant och praktiskt till i dessa historier att Fantis svimmat av och tagit händelserna för drömmar, men ändå vaknat med fysiska, ovedersägliga ”bevis” i händerna.

Med det mer sentida introducerandet av Fantomliknande personligheter, verksamma i det gamla Egypten, det antika Rom samt, förstås, medeltiden – har man till slut hittat ett sätt att kringgå detta problem. Manusförfattarna får slå sig lösa och spränga de begränsande tidsramarna medan de samtidigt håller sig på jorden, fjärran från tidsresor och övernaturliga drömmar. Samtidigt har man funnit en närmast outsinlig källa att ösa historiska äventyr ur, ty mycket är ännu höljt i dunkel omkring dessa gestalter och deras eventuella släktskap med ätten Walker2.


Snuskig ruta ur FA 7 2009: Gladiatorn
och Fantomenföregångaren Cernwulf
antastas av sin blivande ärkefiende...
Ett lyckat grepp enligt min mening, för själv har jag kastat mig ivrigt över samtliga av dessa äventyr och fann även det senaste minst lika spännande som de tidigare. Inte nog med det arbetar tecknaren Kari Leppänen just nu på en ny medeltidshistoria med arbetsnamnet "Phantom anno 1349", späckad med dramatik och tragik...

Efter att ha lämnat den 21e Fantomen och hans arkeologväninna Minerva, som i ramhandlingen visat honom dokumenten om hans föregångare, i en klassisk cliffhangersituation var det återigen dags att ge sig i kast med spindelmonstren i Thorgaläventyret ”Arachnéa”. Detta äventyr går alltså i repris endast (?) nio år efter den förra publiceringen, och jag tycker mig observera liknande tendenser till att kombinera tidsepoker som i fallen ovan också här.

Thorgal, som alltid flackandes omkring på haven på sitt fruktlösa sökande efter en plats där han och familjen kan leva i fred utom räckhåll för gudarnas vrede, hamnar efter en storm på en underlig förtrollad ö tillsammans med sin lilla dotter Ylva. Flickan försvinner i en grottgång som leder ner till ett underjordiskt rike där titelns Arachnéa härskar, öns gudinna som är till hälften kvinna och till hälften spindel och kräver människooffer två gånger om året för att riket ska fortleva och blomstra. Öns vidskepliga och inavlade befolkning som lever som antika greker, samlas glatt vid templet då Thorgal frivilligt låter sig offras till nämnda gudom för att rädda sin dotter. På vägen konfronteras han med ett otal feta, håriga och allmänt vidriga jättespindlar i bästa Shelob-stil, tills den lilla Ylva frälser dem båda liksom ön genom att lösa Arachnéa från hennes förtrollning enbart med hjälp av sitt troskyldiga barnahjärta.

 
Thorgal och öbon Maïka (i avslöjande
antik grekisk dräkt) kämpar sig igenom Arachnéas
underjordiska rike.
”Arachnéa” råkar vara en av mina personliga favoriter, men det hindrar mig ändå inte från att ställa mig samma fråga som alltid när Thorgal strandar på fjärran stränder: Vad är det som gör att han alltid kan tala obehindrat med befolkningen i samtliga länder, tider och rymder han hamnar i – rymdmänniskor från hans fars okända och avdöda planet inberäknade?3 Den enda gången språkförbistringar uppstått tycks ha varit i det tidiga albumet ”Den svarta ön” där han träffar på ett inuitliknande folk av vilka endast en person var bekant med hans nordiska tungomål. På Arachnéas ö lever folket dessutom fullkomligt isolerade från omvärlden genom den tusenåriga förtrollningen som skymmer havet genom en hög mur av svarta klippor och en ständig, ogenomtränglig dimma. Och trots att det bokstavligen är tal om ren grekiska – eller ännu värre, antik grekiska! - kan nordbon Thorgal och öborna kommunicera verbalt utan några som helst problem, och så har det varit och så fortsätter det i alla efterföljande album.

Ett annat starkt exempel på detta är ”Barbaren”, där T. och hans familj tas tillfånga av romare (!) och säljs som slavar. Att det romerska imperiet (som tydligt omtalas i presens på flera ställen i albumet) gått under sedan ett halvt årtusende på Thorgals tid spelar ingen roll – och inte heller att en dialog där den ene talar latin och den andre fornnordiska inte torde flyta på lika lätt som då engelsmän och irländare, eller norrmän och svenskar, talar med varandra. Vad är det för övrigt med utomnordiska, i synnerhet fransk-belgiska serieskapare, och deras iver att låta vikingar möta antika romare? ”Asterix och vikingarna” är ett annat praktfullt exempel på samma sak.
Episka äventyrs- och fantasyserier liksom komiska serier i någotsånär verkliga, historiska miljöer får i och för sig tänja ganska långt på den historiska korrektheten, men borde kanske ändå hålla sig inom vissa ramar -när inga ”logiska” förklaringar som tidsresor, förtrollningar och gudars ingripanden står bakom. Som alla trogna läsare av Thorgal vet förekommer alla dessa fenomen flitigt i serien, men de förklarar ändå inte hur en hel familj från vikingatiden kan hamna i det gamla Rom till att börja med.

För att komma med ett mer illustrativt exempel är det minst lika bisarrt som om en 2000-talsmänniska skulle kliva in i det elisabetanska London efter en vanlig landning på Heathrow utan att varken han själv eller människorna i staden reagerat nämnvärt på det...


1Se FA 12-13 1985 samt FA 13 1981.
2Fantomens ätt etablerad år 1536, men det visste du nog redan om du orkat läsa såhär långt...
3Som du antagligen redan visste härstammar Thorgal ursprungligen från en okänd planet och lämnades som spädbarn i en kapsel i havet á la Stålmannen, där vikingen Leif Haraldsson hittade honom och tog honom till sig. Se bl.a. albumen ”Barnet från stjärnorna”, ”Den galne gudens stad” och ”Det underjordiska riket”.

söndag 21 oktober 2012

Vad har Skelettet för sig nu då?!


Det får ni (...surprise!...) veta i Utopi nummer 8 som utkommer i december!


söndag 7 oktober 2012

Fantomentolkning och färsk Skelettserie - ute nu!

Stress. Detta begrepp, som används slentrianmässigt som någon slags statusförhöjande ursäkt för allt möjligt av alltför många i världen. Ett effektivt sätt att slippa ifrån saker och ting och samtidigt bekräfta inför omvärlden att man minsann har ett riktigt jobb där man är helt oumbärlig, alternativt upprätthålla en alltför bräcklig illusion om detsamma...
Icke desto mindre är det just stress som hindrat mig från att uppdatera bloggen med två viktiga nyheter under de två senaste veckorna - men, bättre sent än aldrig.

För det första så har jag för första gången fått äran att ta upp en helsida i färg i min gamla älsklingstidning Fantomen, under rubriken "Fantomen i skrattspegeln" där olika svenska tecknare tolkar vår vandrande vålnad ur en humoristisk synvinkel.

Min vän August med Fantomen #21 2012.

Tidningen med min tjusiga teckning finns att köpa åtminstone tills nu på torsdag den 11e oktober.
Tyvärr föll texten längst ner i bilden bort någonstans i korrekturen och skämtet med den, men för att komma med en rättelse så ska där stå "då Fantomen somnat på fel sida".
...

Och för det andra så har en färsk Skelettet-episod just kommit ut med Utopi nummer 7. En av mina allra bästa om jag får säga det själv, och den finns dessutom till skillnad från Fantomentidningen tillgänglig i välsorterade Pressbyråer ända fram till i december...




onsdag 26 september 2012

Svart, vitt och fula stereotyper

En uppmärksammad och utskälld serieruta ur Frode Øverlis serie Inrutat tryckt i Metro gjorde oss relativt nyligen medvetna om att stereotypa framställningar av kannibaler i media är ett allvarligt samhällsproblem.
Med en ytterst begränsad mängd kannibaler i bekantskapskretsen finner jag det bäst att inte uttala mig i frågan. Som hängivet metalfan känner jag mig däremot kränkt av herr Øverlis fördomsfulla bilder av blackmetalfans och -musiker. Bilder som utan undantag och sedan åratal tillbaka utmålar svartmetallare som groteskt fula, gråbleka och ölmagade karikatyrer av medlemmar i Immortal och Nifelheim!

Ur Inrutat, Pondus #6 2012. Notera den slående likheten mellan svartmetallaren
längst till vänster och karaktären Barron Blod .
Till min förskräckelse inser jag att även serien Kollektivet av Torbjørn Lien som i Sverige trycks i Øverlis tidning Pondus och i en egen tidning i Norge, visar samma intolerans gentemot medlemmar av denna subkultur. I serien förekommer en blackmetalmusiker vid namn Ronny som bor i titelns kollektiv. Ronny har stripigt hår, skäggstubb och tomt stirrande blick, en beskrivning som även passar in på hans bandkamrater. Han bär ett s.k. y-namn som både i Sverige och seriens hemland Norge tydligt anses markera underklass och han har dessutom döpt sin lille son till Balder, ett namn som med sina klara konnotationer till nordisk mytologi för tankarna till det nationalsocialistiska stigma som svartmetallen för evigt är behäftad med genom Varg Vikernes liv och gärningar.

Ronny (i mitten till vänster) och hans frånstötande bandkamrater i Blacktööth
åkallar Satan. Även detta ur Pondus #6, 2012.
Ronny är uppenbart ointelligent och bufflig - karaktärsdrag som hårdrockare av alla slag förknippats med sedan tidernas begynnelse - och han är den i kollektivet som oftast gör bort sig och åker på stryk. När Ronny inte bokstavligen åkallar eller framför musikaliska hymner till mörkrets furste spenderar han all sin tid på att supa sig full och nedlägga fruntimmer till höger och vänster. För övrigt var han ständigt otrogen mot sitt barns mor under sin tid tillsammans med henne. 

Ronnys dumhet och kroniska kåthet försätter honom ständigt i brydsamma situationer...
Stripp ur Larsons Gale Verden #10, 2000.

Ronny spionerar på sin medboende på kollektivets toalett.
Ur Kollektivet#4, 2010.

Det är dags att agera mot förtrycket! Rensa ut Pondus från Serieteket och samtliga kiosker och butiker! Bränn tidningarna! Bojkotta Frode Øverli och Torbjørn Lien! Skriv arga insändare! Och demonstrera utanför norska ambassaden!

söndag 16 september 2012

"Kvalmig romantik" som förskönat världen

Relativt många läsare har hittat hit genom mitt tidigare inlägg om Lizzie Siddal; modellen, poeten och konstnären vars bländande fysiska uppenbarelse inspirerade konstnärerna i det prerafaelitiska brödraskapet så starkt, liksom hennes liv och verk (och tragiska öde) fortsätter att beröra och inspirera många inklusive undertecknad än idag. För dessa läsare - och sådär i största allmänhet - kan jag tala om att den åttonde september var inofficiell bemärkelsedag för alla fans av prerafaeliterna, då det var just den dagen år 1848 som brödraskapet bildades (om än för att upplösas endast fyra år senare).

"Paolo and Fransesca da Rimini". Akvarell av Dante Gabriel Rossetti, 1855.

"Pandora" av Rossetti, 1869.
Inte nog med detta öppnade en stor utställning på temat på Tate Britain i London den tolfte: Pre-Raphaelites: Victorian Avant-Garde - till glädje för de lyckostar som har vägarna förbi London före den trettonde januari 2013.
Bloggarna Pre-Raphaelite Sisterhood och The Kissed Mouth för att bara nämna två, firar med saftiga inlägg och givetvis vill även jag stämma in i kören och posta ett urval favorittavlor - och en bild av ett eget verk som inspirerats av konstnärsgruppen och deras efterföljare.

Själv upptäckte jag prerafaeliterna ganska sent, först i tjugoårsåldern under ett besök i London som jag till stor del tillbringade hängande på konstmuseer. Mitt intresse fördjupades åren därpå under mina studier på Einar Granum Kunstskole, delvis som en protest mot skolans och konstetablissemangets allmänt modernistiska och avskalade ideal. Något som inte oväntat gav upphov till sneda leenden och kommentarer om ”flödande romantik” från vissa lärare och en och annan klasskamrat, syftande både på alla dessa bilder av i synnerhet Rossetti, Millais och Waterhouse i böckerna från skolbiblioteket och de av mina egna teckningar som bar tydliga spår av dess influenser.

"The Lady of Shalott" av John William Waterhouse, 1888.

"Ophelia" av John William Waterhouse, 1910. Notera den kusligt glasartade blicken...

Som synes påverkade detta mig inte mer än att jag luftar mitt intresse för dessa passionerade eskapisters verk och deras inflytande på min egen konst offentligt så fort tillfälle ges...

"The Lady of Shalott", eget fotokonstverk från 2000 med Tennysons dikt i kalligrafi (beskuren). Barbies väninna Midge agerade modell i en tätad pappbåt i Ätran...
 
Att prerafaeliterna haft signifikant inverkan inte bara på konsthistorien utan även på dagens populärkultur är oomtvistat. Däremot torde färre känna till att den unge JRR Tolkien ska ha inspirerats starkt av de många mytologiska scener som förekommer i dessa målningar. Många dräkter och miljöer i Peter Jacksons filmtrilogi visar dessutom uppenbara influenser från samma källor...
Så skänk en tacksamhetens tanke till prerafaeliterna där du sitter i spänd förväntan och räknar ner dagarna till premiären för ”The Hobbit”! 

söndag 9 september 2012

Köp mina smycken så får ni också såhär fint hår!

Min Etsy-shop, som ni kommer till genom att klicka här eller genom fliken "Shop" är nu uppdaterad med många nya läckra prylar. Sedan tidigare finns det bokmärken och smycken med mina konstmotiv, men från och med nu kan man även köpa själva konstverken som högkvalitativa fototryck i A4-format.

Väninnan Lena, som även agerat modell för ett antal av mina tavlor tidigare, demonstrerar här nedan hur vackra mina smycken kan se ut när de används. Köp ett halsband så blir ni lika snygga och garanterat föremål för avundsjuka blickar på nästa fest!


Enkelt halsband med Skelettet under hjärtformad glasbubbla.
Såld
 
"The Freezing Moon". Enkelt halsband av glasbubbla.
Köp från Etsy

Skalle i lysande lila.
Såld

"Stone Face".
Köp från Etsy


Lysande lila skalle och svarta rosor på spetsband.
Köp från Etsy