måndag 17 februari 2014

Lejonmanar, liderlighet och mollstämd musik

I ett anfall av akut kostymfilmsabstinens började jag nyligen för kanske tredje gången titta igenom BBCs mastiga miniserie Charles II – The power and the passion från 2003. Denne kung, som regerade över England mellan 1660 och 1685 är känd som "The Merry Monarch" och han gjorde milt uttryckt skäl för sitt namn. Efter Oliver Cromwells dystra puritanvälde öppnade han teatrarna (och tillät dessutom kvinnor att uppträda på scenen, vilket varit förbjudet ännu under Shakespeares dagar), gynnade konsterna och - så fort han fick tid över mellan sina duster med parlamentet - knullade som en kanin i största allmänhet. Men serien ger självklart också utrymme för obligatoriskt våld (som blodiga avrättningar), intrikata intriger, häftiga kläder (när de väl är på, vilket de trots allt oftast är), böljande lejonmanar (innan de rakas av och ersätts av gubbiga allongeperuker) och dessutom underbar musik komponerad av Rob Lane. Alltså kan The Tudors slänga sig i väggen.

Kungen (Rufus Sewell) och favoritälskarinnan Narcissa Malfoy -
förlåt, Lady Castlemaine (Helen McCrory).

Inspector Lestrade... förlåt, hertigen av Buckingham (Rupert Graves), kungen 
och hans oäkte son hertigen av Monmouth (Christian Coulson) i glatt sällskap.
Med halva ensemblen från Sherlock, Harry Potter och Dr Who...
(bara mr Cucumber-*host*Cumberbatch saknas.)

 För övrigt anser jag att det är synd och skam att soundtracket inte finns att köpa på CD eller ens är möjligt att ladda ner någonstans. Lyssna bara på melodin i inledningen här nedan, när huvudpersonens kunglige fader i slowmotion leds till sin blodiga död på schavotten en kall januarimorgon 1649...