onsdag 31 oktober 2012

Glad Halloween!



Vill med denna enkla lilla teckning, ritad av mitt åttaåriga jag, tillönska alla mina läsare en riktigt rysligt glad Halloween! Och till alla vuxna som övervägt att klä ut sig under gångna helg eller nästa men inte vågat: kom ihåg att man är vuxen först när man vågar vara riktigt barnslig - för att dra en klyscha... :-)


tisdag 23 oktober 2012

Tempelriddare, vikingar, romare - och förvuxna håriga spindlar

Det senaste numret av Fantomen med en ny saftig episod om den vandrande vålnadens medeltida föregångare, har idag inspirerat mig till en lagom nördig utläggning om tidsresor och bristande logik i vissa serier utspelande sig i historiska miljöer.  

Det är uppenbart att tidningens manusförfattare och tecknare – som av allt att döma består av en samling historienördar av min egen kaliber – ofta haft svårt att hålla sig inom den givna tidsramen 1500-tal och nutiden när de kokar ihop äventyr med vår kalsongbeprydde vän. För trots att 15-, 16, 17- och 1800-talen bjuder på massor av spännande och intressanta skeenden att peta in honom i har det kliat i författar- och tecknarhjärnorna och -fingrarna av obändig lust att skriva om tidigare epoker som legat dem varmt om hjärtat.
Man har ofta löst detta genom tidsresor, som till exempel i äventyrssviterna ”Skatten i borgen”, ”Fången på Capitolium” och ”Legenden om svärden”1, där såväl ”vår” Fantom som hans föregångare från 1500-talet plötsligt hamnar i det antika Rom och i kung Arthurs Camelot. Dessutom går det så spontant och praktiskt till i dessa historier att Fantis svimmat av och tagit händelserna för drömmar, men ändå vaknat med fysiska, ovedersägliga ”bevis” i händerna.

Med det mer sentida introducerandet av Fantomliknande personligheter, verksamma i det gamla Egypten, det antika Rom samt, förstås, medeltiden – har man till slut hittat ett sätt att kringgå detta problem. Manusförfattarna får slå sig lösa och spränga de begränsande tidsramarna medan de samtidigt håller sig på jorden, fjärran från tidsresor och övernaturliga drömmar. Samtidigt har man funnit en närmast outsinlig källa att ösa historiska äventyr ur, ty mycket är ännu höljt i dunkel omkring dessa gestalter och deras eventuella släktskap med ätten Walker2.


Snuskig ruta ur FA 7 2009: Gladiatorn
och Fantomenföregångaren Cernwulf
antastas av sin blivande ärkefiende...
Ett lyckat grepp enligt min mening, för själv har jag kastat mig ivrigt över samtliga av dessa äventyr och fann även det senaste minst lika spännande som de tidigare. Inte nog med det arbetar tecknaren Kari Leppänen just nu på en ny medeltidshistoria med arbetsnamnet "Phantom anno 1349", späckad med dramatik och tragik...

Efter att ha lämnat den 21e Fantomen och hans arkeologväninna Minerva, som i ramhandlingen visat honom dokumenten om hans föregångare, i en klassisk cliffhangersituation var det återigen dags att ge sig i kast med spindelmonstren i Thorgaläventyret ”Arachnéa”. Detta äventyr går alltså i repris endast (?) nio år efter den förra publiceringen, och jag tycker mig observera liknande tendenser till att kombinera tidsepoker som i fallen ovan också här.

Thorgal, som alltid flackandes omkring på haven på sitt fruktlösa sökande efter en plats där han och familjen kan leva i fred utom räckhåll för gudarnas vrede, hamnar efter en storm på en underlig förtrollad ö tillsammans med sin lilla dotter Ylva. Flickan försvinner i en grottgång som leder ner till ett underjordiskt rike där titelns Arachnéa härskar, öns gudinna som är till hälften kvinna och till hälften spindel och kräver människooffer två gånger om året för att riket ska fortleva och blomstra. Öns vidskepliga och inavlade befolkning som lever som antika greker, samlas glatt vid templet då Thorgal frivilligt låter sig offras till nämnda gudom för att rädda sin dotter. På vägen konfronteras han med ett otal feta, håriga och allmänt vidriga jättespindlar i bästa Shelob-stil, tills den lilla Ylva frälser dem båda liksom ön genom att lösa Arachnéa från hennes förtrollning enbart med hjälp av sitt troskyldiga barnahjärta.

 
Thorgal och öbon Maïka (i avslöjande
antik grekisk dräkt) kämpar sig igenom Arachnéas
underjordiska rike.
”Arachnéa” råkar vara en av mina personliga favoriter, men det hindrar mig ändå inte från att ställa mig samma fråga som alltid när Thorgal strandar på fjärran stränder: Vad är det som gör att han alltid kan tala obehindrat med befolkningen i samtliga länder, tider och rymder han hamnar i – rymdmänniskor från hans fars okända och avdöda planet inberäknade?3 Den enda gången språkförbistringar uppstått tycks ha varit i det tidiga albumet ”Den svarta ön” där han träffar på ett inuitliknande folk av vilka endast en person var bekant med hans nordiska tungomål. På Arachnéas ö lever folket dessutom fullkomligt isolerade från omvärlden genom den tusenåriga förtrollningen som skymmer havet genom en hög mur av svarta klippor och en ständig, ogenomtränglig dimma. Och trots att det bokstavligen är tal om ren grekiska – eller ännu värre, antik grekiska! - kan nordbon Thorgal och öborna kommunicera verbalt utan några som helst problem, och så har det varit och så fortsätter det i alla efterföljande album.

Ett annat starkt exempel på detta är ”Barbaren”, där T. och hans familj tas tillfånga av romare (!) och säljs som slavar. Att det romerska imperiet (som tydligt omtalas i presens på flera ställen i albumet) gått under sedan ett halvt årtusende på Thorgals tid spelar ingen roll – och inte heller att en dialog där den ene talar latin och den andre fornnordiska inte torde flyta på lika lätt som då engelsmän och irländare, eller norrmän och svenskar, talar med varandra. Vad är det för övrigt med utomnordiska, i synnerhet fransk-belgiska serieskapare, och deras iver att låta vikingar möta antika romare? ”Asterix och vikingarna” är ett annat praktfullt exempel på samma sak.
Episka äventyrs- och fantasyserier liksom komiska serier i någotsånär verkliga, historiska miljöer får i och för sig tänja ganska långt på den historiska korrektheten, men borde kanske ändå hålla sig inom vissa ramar -när inga ”logiska” förklaringar som tidsresor, förtrollningar och gudars ingripanden står bakom. Som alla trogna läsare av Thorgal vet förekommer alla dessa fenomen flitigt i serien, men de förklarar ändå inte hur en hel familj från vikingatiden kan hamna i det gamla Rom till att börja med.

För att komma med ett mer illustrativt exempel är det minst lika bisarrt som om en 2000-talsmänniska skulle kliva in i det elisabetanska London efter en vanlig landning på Heathrow utan att varken han själv eller människorna i staden reagerat nämnvärt på det...


1Se FA 12-13 1985 samt FA 13 1981.
2Fantomens ätt etablerad år 1536, men det visste du nog redan om du orkat läsa såhär långt...
3Som du antagligen redan visste härstammar Thorgal ursprungligen från en okänd planet och lämnades som spädbarn i en kapsel i havet á la Stålmannen, där vikingen Leif Haraldsson hittade honom och tog honom till sig. Se bl.a. albumen ”Barnet från stjärnorna”, ”Den galne gudens stad” och ”Det underjordiska riket”.

söndag 21 oktober 2012

Vad har Skelettet för sig nu då?!


Det får ni (...surprise!...) veta i Utopi nummer 8 som utkommer i december!


söndag 7 oktober 2012

Fantomentolkning och färsk Skelettserie - ute nu!

Stress. Detta begrepp, som används slentrianmässigt som någon slags statusförhöjande ursäkt för allt möjligt av alltför många i världen. Ett effektivt sätt att slippa ifrån saker och ting och samtidigt bekräfta inför omvärlden att man minsann har ett riktigt jobb där man är helt oumbärlig, alternativt upprätthålla en alltför bräcklig illusion om detsamma...
Icke desto mindre är det just stress som hindrat mig från att uppdatera bloggen med två viktiga nyheter under de två senaste veckorna - men, bättre sent än aldrig.

För det första så har jag för första gången fått äran att ta upp en helsida i färg i min gamla älsklingstidning Fantomen, under rubriken "Fantomen i skrattspegeln" där olika svenska tecknare tolkar vår vandrande vålnad ur en humoristisk synvinkel.

Min vän August med Fantomen #21 2012.

Tidningen med min tjusiga teckning finns att köpa åtminstone tills nu på torsdag den 11e oktober.
Tyvärr föll texten längst ner i bilden bort någonstans i korrekturen och skämtet med den, men för att komma med en rättelse så ska där stå "då Fantomen somnat på fel sida".
...

Och för det andra så har en färsk Skelettet-episod just kommit ut med Utopi nummer 7. En av mina allra bästa om jag får säga det själv, och den finns dessutom till skillnad från Fantomentidningen tillgänglig i välsorterade Pressbyråer ända fram till i december...