onsdag 23 november 2011

Så känns sexet för trollen

Svanslös bakdel mot bakgrund av mjuk, inbjudande mossa. Ur Utopi #3
Nu när jag förhoppningsvis lockat hit några nyfikna små snuskpellar och -lisor med denna charmerande Cosmopolitan-influerade rubrik vill jag bara berätta att tredje numret av Utopi Magasin kommit ut, och att min seriekonst fått utrymme även denna gång. Det läckert höstfärgade omslaget sammanfattar numrets tema "älskog i trollskogen" mer än väl: en fet special tillägnas Lina Neidestams nyutkomna folktroporralbum "Maran" och redaktör Fabian Göransson berättar i en artikel om hur påstått bolande med naturväsen kunde sluta med dödsstraff i gamla dagar. Sist men inte minst inleds och kompletteras numret och temat av en inte fullt lika snuskig men färgsprakande fantasi signerad undertecknad. På sidan 107 återfinns även det gamla hederliga svartvita Skelettet i "Dödens mask".



Så - köp den eller teckna en prenumeration i julklapp till dig själv eller en kompis på http://www.utopi-jul.se/


(För övrigt. *host*. "Sexet". I bestämd artikel. Tjejtidningsspråk är verkligen jävligt erotiskt, va *harkel*)

tisdag 15 november 2011

Blod, eld och golvmoppar

Så har man tillbringat helgen på tvådagarsfestivalen Arosian Black Mass i Västerås tillsammans med väninnan Millemetal.
Tillställningen var enligt arrangörernas beskrivning tänkt att bli en ”oförglömlig esoterisk upplevelse” istället för ännu en av dessa standardiserade blackmetalfestivaler som världen sett på senare år. Alltså var upplägget som en enda stor svart mässa indelad i olika faser vari varje band spelade, och dessa kallades bland annat ”Subordination of fire” (Hetroetzen), ”Sangunary baptism”(Darkened Nocturn Slaughtercult) och ”Climax”(One Tail, One Head). Enorma mängder stearinljus och rökelse gick såklart åt, liksom grisblod och tändvätska till eldsprutning. Förutom en konstutställning av 407 Art & Illustration fanns också ockult parafernalia och svårfunnen dito litteratur inbunden i läckra band och i mycket begränsade upplagor bland de traditionella merchandiseförsäljarna.

De mörka makter som åkallades borde dock ha gett upp och begett sig någon annanstans större delen av tiden, alternativt ställt till med oplanerat djävulskap då saker och ting ständigt kom av sig. Jag är ingen expert på ockultism, men tror mig veta att det är av yttersta vikt att saker och ting sker i rätt ordning, fortlöper och avslutas på rätt sätt i sådana här sammanhang, vilket inte är fallet när timingen får Axl Rose att framstå som punktlig. Dörrarna öppnades över en timme efter utsatt tid båda dagarna, varför alla band var minst en timme försenade och ofta mycket mer än så. Inte nog med det så stördes minst en ”invokation” av sackande tempo, avbrott mitt i låtar och envis rundgång. Vilket förstås gav åhörarna tillfälle att fördriva tiden med att avtrubba sinnena med alkohol istället – något som lustigt nog också lär vara förbjudet i verkligt ockulta sammanhang.

Nå, ett band från första kvällen som är värt att nämna var Mare från Trondheim (där för övrigt festivalens föregångare Nidrosian Black Mass hölls föregående år). Namnet ger associationer till havet, men syftar givetvis istället på maror. Mina öronproppar (i skumgummi!) var tyvärr alldeles för effektiva och tog bort udden i ljudet under samtliga spelningar, men jag vill minnas att det jag hörde mitt i all stum diskant lät lovande.
En detalj som i alla händelser gjorde deras show oförglömlig var scendekoren, som jag passade på att föreviga när publiken skingrats. Jag tror inte jag vill veta var de hittat den, kanske i Nidarosdomens krypta?
Jag tvivlar på att ens en mycket professionell dekormakare kan trolla fram realistiska skallar... Tänderna och den mycket speciella porösa struktur som ben har avslöjar här och som alltid att det uppenbarligen rör sig om verkliga mänskliga kvarlevor... Sann terapi för en skelett- och mumiefobiker! (Och NEJ, jag skulle aldrig drömma om att röra eländet!)
Astma respektive kronisk bronkit förvärrad av all rökelse gjorde dessvärre sitt till för både mig och Mille och vi nödgades därför fly lokalen vid ett flertal tillfällen. Således lyckades vi bland annat missa Sons of Fenriz från Frankrike som öppnade den andra kvällen – och som vi gärna velat se. Emellertid lyckades vi trotsa våra krämpor då det säkert minst två timmar efter utsatt tid äntligen var dags för ”Sanguinary baptism” i form av tyska Darkened Nocturn Slaughtercult, som dessutom gjorde sin debutspelning på skandinavisk jord.

Onielar skriar som bokstavligen besatt medan fingrarna rör sig i närmast övernaturlig fart över gitarrhalsen. Lite suddig bild kanske, men med blixt blir bilder ofta platta och kalla...

Deras namn må vara lite over-the-top, närmast parodiskt, liksom ett eller annat baksidestryck på någon t-shirt (läs:"The Pest Called Humanity"), men vad gör det, eller det faktum att deras blodsprutande shower lär orsaka många förstörda kläder och dyra kemtvättsräkningar - när musiken är så jävla bra?



En storslagen och bisarr upplevelse, som i fallet med de flesta blackmetalkonserter som involverar äkta blod eller än värre och mer illaluktande ting. Efter att de avslutat med mäktiga "Nocturnal March" och klivit av scenen stod en blond kille ensam kvar vid scenkanten och dunkade frenetiskt och med glasartad blick på en högtalare som täckts med blodnerstänkt plast. Plasten skvätte förstås upp ännu mer blod i hans redan rödmålade ansikte och han föreföll helt försänkt i trans. Och strax kom personalen tillrusande med moppar och hinkar. Den mundana handlingen att svabba golv understryker den bisarra aspekten än mer, och svabbandet blir nästan som en del av det musikaliska performancekonstverk som blackmetalkonserter ofta beskrivs som...

Lyckliga fans som uppenbarligen rest en lång väg för att bli nerstänkta...


Detsamma kan man nästan säga om att tvätta sina kläder efteråt, vilket ju är nödvändigt om man som jag stod långt fram. Hur som helst fick jag ett husligt tips som i varje fall fungerar på svarta trikåplagg: max 30 minuters blötläggning i kallt saltvatten! :-)


EDIT: Sons Of Fenris med S, inte Z skulle det naturligtvis vara ovan. Det var inte min mening att insinuera att herr Gylve Nagel har några grodätande oäktingar som dessutom lyckats bilda ett band.




onsdag 9 november 2011

Dödens klädnader

...är tyvärr inte titeln på någon kommande Döden-sida - än. Det vore dock roligt att teckna en sida med titeln ifråga framöver, den har en sådan härligt högtravande prettoton att tanken är svår att släppa. Skulle förvåna mig om det inte redan finns flera Fantomenäventyr med det namnet, och denna kalsongbeprydde vålnad och hans förehavanden förblir som alltid en osinlig inspirationskälla. :-)

Däremot syftar rubriken på att jag passade på att låna min vän Augusts kåpa nu i helgen som var med anledning av en så kallad Halloweenkväll på Harrys. Vilket givetvis måste delges här...

Harrys levde som alltid upp till sitt namn - harry! - om man nu känner till detta mycket målande norska ords betydelse*. Kiss kan för den delen också beskrivas med detta ord, men fullt så hemska är de ju inte att jag medvetet placerat dem under Dödens lie för det...

Min (i normala fall) vackra väninna "Länah". Det visade sig förstås att vi var de enda, förutom personalen, som gjort sig besväret att spöka ut sig...

Såhär fin var dräkten på min senaste utställning (Final Show på University of Shuddersfield i januari). Den visas här av Augusts stand-in, då det ju kan förefalla en aning suspekt att checka in ett skelett (om än i plast) i bagaget på flyget till England - eller var som helst i världen för den delen.


Vi skandinaver passar ju på att fira Halloween i veckor, så då kan jag lika gärna fläska på med den här tjusiga närbilden också efter alla tidigare Halloweenrelaterade inlägg... (även om jag inser att det borde räcka med dessa nu.)

*Harry: Ord som jag ständigt missionerar för. Härrör från Oslos överklasskretsar under tidiga 1900-talet. Slang för osofistikerat/vulgärt/dålig smak, och jag känner fortfarande inte till något motsvarande svenskt ord som är lika målande. http://no.wikipedia.org/wiki/Harry_(slang)