Kontaminerad fantasi

Det är allom bekant att många nördar stör sig på alla filmatiseringar som görs av deras favoritböcker, ofta så till den grad att de önskar att de aldrig blivit filmade. För som alla vet kan bilderna och scenerna ur filmversionerna sällan eller aldrig tänkas bort helt och ”kontaminerar” ens fantasi varje gång man läser romanförlagan. Något som världen än en gång kommer att bli varse om i december när en viss hobbit efter många år av fruktan och förväntan vandrar in på biograferna på sina lurviga fötter.

För egen del har jag kanske haft tur med detta fenomen, då jag sällan sett riktigt genomusla filmatiseringar av mina personliga favoritromaner (med stort undantag för Queen Of The Damned från 2001!).

Men vad anser alla dessa nördar om alla serieversioner av romaner som finns?

Åtminstone för tillfället anser jag att serierna är många gånger värre. Jag nämnde just en dålig film som - mycket löst - baserats på tredje romanen i Anne Rices Vampyrkrönika, som även den finns som serie under det samlande namnet "Anne Rice Innovation" tillsammans med de två första romanerna "Interview with the Vampire" och "The Vampire Lestat". Under arbetet med min senaste serie ”Verkligheten suger”, ett sexsidigt litet experiment i färg, har jag nämligen fått anledning att plöja igenom min högst okompletta samling av dessa Innovations för inspiration.

Ett litet stilleben ur "Verkligheten suger".

Problemet enligt mig är att en serieversion fastnar i huvudet på ett helt annat sätt än vad en filmatisering gör, oavsett om serien är bra eller dålig. Detta eftersom replikerna och dialogerna från bokförlagan ofta är i princip oförändrade (om än förkortade) i seriebearbetningar - till skillnad från i filmatiseringar. Därför blir seriesidorna i princip omöjliga att tänka bort varje gång man försöker läsa om boken med stort B.
Hur fantastisk och orealistisk än historia än är kan en filmatisering i bästa fall få den att verka helt trovärdig åtminstone medan man ser den – på samma sätt som i en roman.

Serieversioner däremot har enligt min mening en starkare tendens att få samma slags historier att framstå i öppen dager som de ofta underliga, fullständigt uppdiktade fantasier de är.



VEM har tittat på "En vampyrs bekännelse" här?! Iiinte jag! Ur "Verkligheten suger".



Lestat, av en tecknare vars namn jag för tillfället inte kan hitta. Det är uppenbart att man tagit alltför stor hänsyn till hans upphovskvinnas uttalade faiblesse för Rutger Hauer, som för att göra henne extra glad... Serien lär dock inte göra någon glad teckningsmässigt.


Alla nummer i Anne Rice-serien är tecknade av olika förmågor, de flesta tämligen bedrövliga för att inte säga gräsliga. Figurerna ser i bästa fall ut som naivistiska karikatyrer av sina litterära förlagor, i värsta fall som monster och är allmänt uselt tecknade (eller målade). Givetvis har man inte heller besvärat sig med att göra minsta lilla research på dräkter och miljöer i de historiska avsnitten. Trots detta har flera av numren (eller avsnitten) en naiv charm i själva bildberättandet, sitt klassiska och lagom pretentiösa seriespråk med många textblock och ord markerade i fetstil och sist men inte minst den ganska fantasifulla layouten på sidorna. Eftersom min tanke var att göra en klassisk akvarellserie i bästa amerikanska pulp-stil, men bättre tecknad, fann jag trots allt serien inspirerande på ett yrkesmässigt plan.

Ur "The Vampire Lestat" #11 av Faye Perozich, Daerick Gross Sr. samt Stu Suchit.

Att sedan bilderna och texten i dessa serier ohjälpligt fastnar i minnet så att man ser en missbildad, lilaögd Rutger Hauer-karikatyr till Lestat framför sig varje gång man försöker läsa själva romanerna är en yrkesskada man får leva med, är jag rädd...

Stockholms Internationella Seriefestival 2012

 Här följer en något senkommen rapport från mässan som ägde rum i Kulturhuset i Stockholm nu i helgen, där jag deltog med eget bord. Ett bord som en besökare hade den goda smaken att kalla ett "gottebord": förutom det sista dussinet av albumet La Danse Macabre och det färska fanzinet "Verkligheten suger" kunde man bland annat köpa smycken, kylskåpsmagneter, vykort och bokmärken med motiv av mina serier och mina målningar...

Såhär fint var bordet, och bilden är också ett smakprov på de saker som kommer att finnas till salu i min planerade webshop...

Utopiskt erbjudande!

Det varar i och för sig inte så många timmar till, men jag vill ändå meddela följande: fram tills onsdag den 25e (i skrivande stund imorgon) klockan 12 kan man få en helårsprenumeration på Utopi (4 nr) plus ett signerat ex av Fabian Göransons album Inferno för endast 199 riksdaler!

Klicka här för att komma till erbjudandet.

Den som väntar på något gott...

...väntar alltid för länge. Typ.

Foto: T.A. Walderhaug

Heltorsk svartmetall?

Eller...?

Ur "You're Absurd" (opublicerat projekt)

(Och om någon nu inte vet vad suckat är, är det bara att klicka här för att bli upplyst.)

Förkylning och mentala virus

Håller just på att hämta mig från årets första obligatoriska och tämligen sega förkylning, så jag har inte orkat jobba särskilt mycket i veckan. När tecknarhanden vilar kompenserar dock sinnet med att absorbera såväl som formulera desto mer trams från allehanda källor. Som klippet nedan, och som detta blogginlägg...

Jag är uppenbarligen sen med att kommentera det, med tanke på att originalet som inspirerade denna annorlunda tolkning rönte som mest uppmärksamhet för ett par månader sedan. Själv upptäckte jag hur som helst båda för så pass kort tid sedan att låten snurrat runt i mitt huvud närmast oavbrutet i flera veckors tid. Vilket fick mig att komma fram till följande slutsats:

Ivrigt påeldade av det s.k. ”kriget mot terrorismen” har Messias anhängare till slut lyckats få fram det ultimata vapnet för slutgiltigt värlsherravälde...

För den dagen kommer då de förvandlat hela jordens befolkning till lallande dårar ur stånd att yttra annat än korta, gutturala stavelser som ”uh uh” och Frälsarens förnamn i bokstaverad form...

 

Till den som inte hört låten (eller sett något av klippen) vill jag bara poängtera att ni trycker på ”play” på egen risk... ;-)

Uh uh!

Osteologiska oanständigheter pt II - Nakenchock!

I mitt gamla seriealbum från 2008 finns två sidor/avsnitt som jag är mindre stolt över, till råga på allt (?) placerade i följd efter varandra. En av dem var i varje fall bra nog för att teckna om med ändrat slut, och nedan syns en ruta ur det nyligen förfärdigade resultatetet. För den som inte redan läst albumet kan jag hur som helst avslöja att SKELETTET KASTAR KÅPAN!

Skelettet har ju för det mesta anständigheten att vara påklädd och därtill i en fotsid svart kåpa, varför jag i normala fall anser honom som relativt enkel att teckna. Kåpan ger mig dessutom möjlighet att koncentrera mig på hans ansikte - att förse en stelt grinande dödskalle med olika ansiktsuttryck är en intressant och rolig utmaning.
Resten av hans fysik vållar däremot huvudbry när den väl är synlig. Jag säger bara REVBEN.

Dussintals små vita fält som alla ska placeras rätt i förhållande till varandra... ARGH! En dröm för tecknare med närmast autistisk förkärlek för att teckna byggnader och fordon med exakt precision och med alla fönster och dörrar på exakt rätt plats... kan jag tänka mig.