fredag 20 juli 2012

Fornnordisk fantasy, demoner och byxlösa badpojkar!


Utopi nr 6 har säkert varit tillgängligt i närmare två veckor nu, och hos de flesta prenumeranter ännu längre, men eftersom bloggande i grund och botten handlar om att framhäva sin egen (och/eller sin egen verksamhets/produkts) förträfflighet, vill jag trots dröjsmålet ägna ett inlägg åt denna, hrm, nyhet. För min Döden-serie finns med på sidan 3 i god ordning.

Numrets omslag pryds som synes av Karl Johnssons förträffligt snygga fantasyepos "Vei".
Som vanligt blir jag barnsligt upprymd av att se tidningen och, framför allt givetvis, mina egna tryckta alster ute i butikerna, även om det är långt ifrån första gången jag blivit publicerad.

Alla trogna ”Döden”-läsare känner säkert igen den från mitt debutalbum ”La Danse Macabre”, och kommer därför antagligen att fråga sig om jag alls producerar några nya avsnitt av serien. (Jag fick mycket riktigt frågan en eller ett par gånger vid mitt bord på årets seriefestival i Stockholm, f.d. SPX, i april.) Svaret är att det gör jag, men som de flesta nog kunnat räkna ut är tuschskraffering en mycket tidskrävande teckningsstil. Och när serien tecknas i det närmaste exklusivt och dessutom ideellt för Utopi då de flesta andra publikationer envetet vägrar att förstå Dödens genialitet, kan jag helt enkelt inte ägna hela min arbetstid åt Skelettets eskapader. Men alltid kan det väl glädja någon att tala om att jag har kladdböcker och mappar fulla med Döden-idéer i alla stadier från synopsis och kladdar till sista slutskisserna...

”Salto Mortal” bjuder hur som helst ändå på en liten överraskning eftersom hela serien och rutan med själva poängen är omtecknad (något som man annars enligt initierade källor egentligen bara gör när man ger ut ett ”riktigt” album på förlag, och fullt så roligt ska vi minsann inte ha det än!). Jag hade nämligen experimenterat med gammal hederlig rasterfilm á la 80-tals-Fantomen i den gamla versionen, men misslyckats kapitalt och till råga på allt upptäckt att "analogt" pålagd rasterton ser gräslig ut när den scannas, vilket alla som äger mitt album säkerligen har noterat. Sista rutan kändes också förhållandevis förutsägbar och lite trött. Alltså tyckte jag att det kunde passa bra att fräscha upp det hela lite när det ändå behövdes en ny sida som gjorde sig bra temamässigt till ett sommarnummer.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar