Tingel, tangel & benrangel pt. III: Stockholms Internationella Seriefestival 2013

Till alla som planerat ett besök på SIS i hufvudstaden i helgen kan jag (om än sent) meddela att jag och Skelettet har ett eget bord i hörsalen närmast fönstren. Jag har inga nya fanzines den här gången, däremot det allra sista kända exemplaret av La Danse Macabre och en hop läckra prylar: smycken, vykort, magneter och bokmärken med skelett- och konstmotiv...

Här nedan ser ni ett urval...

Intervju med mig i Bild & Bubbla!

Den anrika tidskriften* Bild & Bubbla har gett mig äran att ta upp hela åtta sidor i sitt senaste nummer i en lång och utförlig intervju om serier, konst och döden. Läs om Skelettet och min övriga serie- och bildkonst, om orgier i pretentiösa och högtravande titlar och varför vi alla egentligen är romantiker vare sig vi vill det eller ej.

B&B #194, med färggrant omslag av Sara Granér, finns till salu i alla välsorterade skandinaviska tidningsbutiker och kan läsas gratis på de flesta svenska bibliotek.
Mycket nöje...

*Vad är det egentligen med ordet tidskrift som gör att det alltid låter så mycket torrare än tidning eller magasin? Ändå verkade just det ordet passa bäst i sammanhanget...

Förbannade Uppsala!

Metalklubben Cursed i Uppsala tycks efter en tids motvind och lokalbyten äntligen vädra morgonluft (eller kanske isande nattluft höljd i spöklika, vita dimbankar?) då den i fredags den åttonde smällde till med en länge emotsedd spelning med inga mindre än de amerikanska legendarerna Absu som huvudband samt Grá och Glorior Belli som förband.

Varför är inte alla biljetter såhär snygga? Den beslagtogs förstås i dörren, men återlämnades

 på begäran.

 Fullkomligt från vettet som man är trotsade jag och väninnan Tanja den hårda vinterkylan och reste hela långa vägen från Stockholm och tillbaka i mörkaste natten. Och givetvis kunde vi, liksom majoriteten av publiken, inte undlåta att ägna minst lika stor del av tiden åt 2000-talsfenomenet manisk fotodokumentation som åt själva upplevelsen i sig...

Tanja (t.h.) et moi. FOTO: Tanja

 Som vanligt under konserter roade jag mig med att stänga av blixten och fippla med kamerainställningarna tills jag fullkomligt tappat kontrollen, och här ser vi några av de såväl lustiga som halvkusliga resultaten...

Grá. FOTO: Undertecknad

Grá. FOTO: Undertecknad

Grá. FOTO: Undertecknad

Grá. FOTO: Undertecknad

Absu. FOTO: Undertecknad

Till skillnad från vad min tidigare redaktör och kollega Larsa Carlsson på Slavestate Magazine tidigare hävdat i en konsertrecension av Ancient (källhänvisning saknas tyvärr) är det, av publikens entusiasm att döma, uppenbarligen möjligt att ta ett band med medlemmar som pryder sig med nitpannband på allvar...

Absu. FOTO: Undertecknad.

Halvtrista bilder som den ovan får en att minnas gamla dagar då man blev överlycklig om man kunde se något alls av bandmedlemmarnas ansikten på egenhändigt tagna, gryniga och analoga foton...

FOTO: Tanja

FOTO: Tanja

 Utöver den rent musikaliska upplevelsen, som enligt min mening toppades redan i början av kvällen av Grá med "Klagan och Längtan", väckte tillställningen och detta evinnerliga fotograferande (för min del på en gammal 5 megapixlars Sony Ericsson dessutom!) en hel del tankar om ständig uppkoppling versus närvaro i nuet... Tankar som emellertid får sparas till ett senare och mer utförligt inlägg.

Mörka och stearinljusa uppenbarelser

Så, på grund av tidsbrist och brist på tillgång till mobilt nät (våga vägra Smartfån och Instagram!) kommer ett försenat inlägg om min senaste utställning Mörka uppenbarelser på Gaaleriet i Gamla Stan i Stockholm. Med bilder från vernissagekvällen lördagen den andra mars i synnerhet...

Tavla med suggestiva (?) effekter från Gaaleriets fönsterglas.

"Mörkret" (blyerts och kol, 2013)

Efter stängningsdags tillbringades resten av lördagkvällen på vikingarestaurangen Aifur i glada vänners lag.

Med skummande öl, förstås.

...och tillräckligt med STEARINLJUS för att alla skulle få leka...

Metalmarianne och Kristian, ännu fullt absorberade i droppa-stearin-leken...

Va, inte nu igen!?!

Jodå: ynka två månader efter utställningen Osalighet på Stadsbiblioteket har jag ännu en utställning på gång i kungliga hufvudstaden. Denna gång under namnet "Mörka uppenbarelser" och det hela äger rum på Gaaleriet (ja, det stavas så) i Gamla Stan från den andra till och med den sjunde mars.

 

Arrangemanget kan ses som en utökad version av Osalighet - med flera nya konstverk på väggarna och fokus på ren bildkonst snarare än serier.

För mer information och för att bjuda in dig själv och dina vänner, gå till evenemangets Facebooksida.

Ohälsosam romantisering av hypotermi

Detta tillstånd av akut nedkylning är som bekant långt ifrån den enda föga hälsofrämjande sak som black metal förknippas med, och banden som strävar efter kyla i såväl ljudbild som teman är många. Desto färre är de som lyckats förmedla en så fulländat frostbiten skapelse som Vinterland från Kvicksund. Ett konstverk som förstås passar att avnjuta i vinterkylan efter ännu ett snöfall.

Jag köpte bandets första och enda fullängdare "Welcome My Last Chapter" redan då det begav sig på sena nittiotalet, men det skulle förstås Internet till (närmare bestämt Discogs) för att jag skulle återupptäcka deras storhet. Så kan det gå efter åratal av flyttande och resande när delar av skivsamlingen fastnat i lådor i dammiga garage och liknande utan att man hunnit rippa allt i laptopen...

 

Om nu bara deras namn inte hade fått tankarna att gå till hurtfriska barnvisor... ;-)

August och mysteriet med de försvunna trosorna

Så var utställningen på Stadsbiblioteket redan nedplockad. Tavlorna, Skelettet, August och jag drar oförtrutet vidare på vårt eviga Quest for the Holy Genombrott - dock ej utan att ha drabbats av en lika fräck som mystisk stöld på vägen.

August välkomnar besökarna vid caféets entre, iförd sina nya fina spetstrosor.

 Som jag nämnde i inlägget om vernissaget försåg jag under utställningens andra dag August med ett par splitter nya lila stringtrosor med glittriga nitar på (med biblioteks- och cafégästernas misstänksamma blickar i ryggen kan tilläggas, ty de kunde ju inte veta att det var konstnären själv och ingen illvillig vandal som klädde på skelettet)...
Redan under mellandagarna rapporterade man till mig att trosorna försvunnit, och när jag själv återvände till platsen för brottet kunde jag bara bekräfta det inträffade...

Borta!

Som förväntat har August själv inget minne av händelsen. Mysteriet kvarstår, men jag måste ändå gratulera vår mystiske tjuv till bedriften att ha krånglat av honom trosorna över de beniga fötterna och allt, utan att ha väckt någon uppmärksamhet eller stoppats av personalen. Och om syftet var att "förbättra" konstverket är det bara att gratulera individen ifråga än en gång... Du är i sanning en konstnär av den moderna skolan!